ARTIKKEL: Att ta steget in i Den femte årstid


Det är mars 2004, vintervitt och kallt, och jag är på väg mot Röros och en kammarmusikfestival som jag genom musikvänner hört ska vara fantastisk. Strax efter kl 18 kör jag, något försenad, den långa kurvan ner mot väg 30 som tar mig sista biten in till Röros. Den praktfulla kyrkan, där invigningen äger rum, tronar högt över staden. Jag parkerar bilen och snart står jag utanför den mäktiga porten. 
Svag musik tränger ut genom fönstervalven och försiktigt öppnar jag porten. Musiken strömmar mot mig – Randi Stene sjunger framför ett hav av doftande tulpaner. Jag stannar upp – det tar faktiskt en stund innan jag ser att kyrkan är till bredden fylld med lyssnande människor. Jag blir fullständigt tagen!

Mötet med Vinterfestspill i Bergstaden, steget in i den femte årstid, blev en stark upplevelse som jag fortfarande när som helst kan återkalla. I Röros mötte jag en musikfestival med en helt egen ”personlighet”, som präglade den lilla staden under de dagar den pågick. Allt andades känsla och kvalitet, från minsta detalj till de stora evenemangen. Här bjöds på en mångfald av norskt och internationellt konstnärskap inom klassisk musik, folkmusik, opera, poesi och konst. Det gav mig starka och underbara upplevelser men också en stor inspiration. Detta måste fler få uppleva!!

Som chef för Musik i Dalarna och Dalasinfoniettan hade jag under en tid haft en dröm om att skapa en särskild spelplats, ett attraktivt rum för människor att upptäcka och uppleva klassisk musik och mötet med Vinterfestspill i Bergstaden blev den avgörande pusselbiten till att förverkliga den. Det som lockade var de högklassiga musikaliska upplevelserna men också den stora variationen i konsertutbudet och de unika spelplatserna. Och inte minst den djärva utmaningen att förlägga festivalen till vintersäsongen! Under mitt första besök i Röros fick jag möjlighet att träffa ledningen för Vinterfestspill. Med stort intresse och generositet delade man med sig av sina erfarenheter och jag fick en unik insyn i hur man skapar en festival. Detta var helt ovärderligt för att jag skulle komma framåt med mina idéer och möjligheterna för en liknande festival på andra sidan gränsen. Våra samtal ledde till att jag följande år återkom till Röros och Vinterfestspill med en grupp medarbetare för att de på plats skulle få se och uppleva den unika musikfestivalen Vinterfestspill i Bergstaden. Det var också här som jag mötte och kom att samtala med den fantastiske klarinettisten Martin Fröst, som året efter kom att bli den svenska festivalens konstnärlige ledare.

Den svenska systerfestivalen, som fick namnet Vinterfest i Mora, Orsa och Älvdalen, invigdes i mars 2006, ett par veckor efter att Vinterfestspill i Bergstaden ägt rum. Vi uppmärksammade vår samhörighet med ett utbyte av musiker där DalaSinfoniettans konsertmästare, riksspelmannen Anders Jakobsson deltog med soloviolinspel i Röros kyrka, Vinterfestspills konstnärlige ledare Tor Espen Aspaas med pianospel i Orsa kyrka och festivalchefen Aud Selboe som presentatör för en Griegafton i Orsa hembygdsgård. Då Vinterfestspill i Bergstaden 2008 arrangerade sin 10:e festival var DalaSinfoniettan inbjuden som gästorkester under ledning av sin dåvarande chefdirigent, norske Bjarte Engeset. Solister med orkestern var pianisten Tor Espen Aspaas, sopranen Elisabeth Norberg Schultz och cellisten Frans Helmerson. Utan samarbetet med Vinterfestspill i Bergstaden hade det varit mycket svårare och definitivt tagit längre tid att skapa en musikfestival av det format som Vinterfest kan uppvisa idag. Jag är djupt tacksam för denna generösa och prestigelösa inställning till samarbetet där man visade oss en stark tilltro att man med musikens kraft kan skapa en festival med egen identitet och inte en kopia.

Det är inte en självklarhet att en framgångsrik festival ska fortsätta år efter år och det är inte en självklarhet att utveckling sker bara för att man byter konstnärlig ledare, ordförande i styrelsen eller festivalchef. Det krävs mycket mer. Vinterfestspill har hållit sin vision levande och klar, en vision där festivalens inriktning, karaktär och kärnvärden fortfarande känns intakta. Man har fortsatt att lyfta blicken mot nya horisonter, de på nära håll såväl som de längre bort, regionala, nationella såväl som internationella. På så sätt har man hittat nya stimulerande projekt och samarbetspartners som man på ett varsamt men lysande sätt involverat och utvecklat utan att förlora sin själ – den äkthet och trovärdighet som präglar festivalen och där glädjen och mötet med musiken sätts i centrum.

Ett imponerande exempel på vad Vinterfestspill i Bergstaden och dess samarbetspartners har åstadkommit är det projekt som kallas KonstKnekt, en akademi i samarbete med Berlins Philharmoniska Orkester för att ge norska musikstudenter möjlighet att utbilda sig till orkestermusiker i toppklass. I Konstknekt deltar BPO:s musiker som mentorer till noga utvalda unga norska musikertalanger i en unik spetsutbildning i orkesterspel, en utbildning som kommer att ligga till grund för att norska orkestrar i framtiden ska kunna hålla toppkvalitet.

Den femte årstid i Röros är inte bara en tidsperiod mellan vinter och vår. Den är också den extra dimension av livet vi behöver för att genom klassisk musik och andra starka konstnärliga uttryck förstå varandra och världen runt omkring oss. Jag kan inte tänka mig något som bättre representerar detta än Vinterfestspill i Bergstaden som i snart 20 år berört sin publik på djupet!

Stockholm, 2. mars 2018

Karin Switz

Länsmusikchef Musik i Dalarna och DalaSinfoniettan 2002-2009, 2014
Orkesterchef Göteborg Symfoniker 2010
Orkesterchef Folkoperan, Stockholm 1992-2002
Ledamot av styrelsen Stockholms Blåsarsymfoniker, Stockholm